FLYTTANDET, dröm mot 1/2 

Jag befann mig i Tannefors med min mamma. Vi var ute på någon sorts promenad. Vid ån föreslog jag henne att vi skulle ta en liten omväg där i Tannefors, så att jag finge visa henne var mina vänner E och B bor. Av någon anledning skulle via gå via Hästskogatan (fast det inte är där de bor).

   Plötsligt är situationen en liten annan. Min mor är fortfarande med och det utspelar sig fortfarande delvis i Tannefors, men nu håller jag på med någon sorts flyttning. Jag går igenom en annan persons bostad för att flytta över saker till min egen, dock inte olovligen. Den andre är inte där när jag för detta ändamål utforskar hans inredning. Det är viktigt att ingenting går sönder. Jag plockar med mig blommor, stearinljus och lite annat pynt, och placerar efter hand ut dem i min egen lägenhet. En fin och skör sak måste balanseras på en smal list hemma hos mig.

   Jag rullade någonting i den andres bostad. Antingen var det en flyttvagn för möbler eller så satt jag själv i rullstol. Plötsligt kom jag till ett ställe där ”golvet” fortsatte lodrätt uppåt ett par meter, vilket försvårade rullandet där väsentligt. Lutad mot den lodräta golvytan stod en dörr, på vilken det satt en gul klisterlapp med ett meddelande till ställets vaktmästare.

   Strax stod jag och min mamma och tjafsade om ett ord, som troligtvis var namnet på en blomma. Ordet löd ungefär ”poter”,  och tjafset gällde båda hur det skulle uttalas och hur det skulle skrivas: ”potér”, eller kanske ”potère”? Mamma hävdade att det var ett lån rån tyskan, som eventuellt i sin tur hade lånat det från engelskan långt tillbaka. Utifrån detta argumenterade hon för endera uttalet: [po'te:r] eller [po'tæ:r].